Det är lätt att tröttna på alla cykelambassadörer som tjatar om hur hälsosamt det är att cykla. Hur mycket renare luft vi får. Hur säkert det är. Hur lönsamt det är för samhället om fler skulle cykla. Hur mycket plats vi sparar i våra städer.
Allt det där är givetvis sant. Och det är bra att det sägs. Men hur många börjar cykla för att det sägs? Det är ju saker som de allra flesta redan vet. Att vi som propagerar för mer cykling och bättre förutsättningar för cyklister upprepar det gör ju knappast att någon överger bilen för cykeln i någon särskilt hög grad.
Frågan är då hur man gör för att verkligen få fler att cykla. Jag tror till att börja med att det givetvis inte finns en enda lösning, ett enda svar. Men att myndigheter och intresseorganisationer har stora möjligheter att påverka. Som det är nu pratar de mest om vikten av att använda hjälm. Vilket är korkat. Det får ju knappast fler att cykla.
Jag träffade en farsa idag som ska vara föräldraledig senare i år. Och då skulle han skaffa en barnstol till cykeln och cykla för att komma ut med barnet lite mer. Kanske. Man måste ju ha cykelhjälm, förstås. Och då blir det ju lite bökigt …
Notera att myndigheter alltså redan har lyckats skrämma bort människor från cykeln, trots att det inte finns någon lag på hjälmanvändning.
Vad borde myndigheter och organisationer göra istället för att trycka ut hjälmbudskapet? Vi skippar frågor kring infrastruktur här, det är ett givet område. Men vad kan de göra utöver det? För det går att cykla med befintlig infrastruktur.
Jag tror att man bland annat måste få bort duktighetsstämpeln på cykling och uppfattningen att cykling är en subkultur. En cykel är som ett par skor. Bra att ha när man ska ta sig någonstans. Att det sen finns folk som samlar på skor och inte kan gå förbi en skoaffär utan att köpa minst tre par är en annan sak.
Men folk som cyklar är inte duktiga och de allra flesta tillhör ingen subkultur. De är bara folk.
Kanske handlar det om att lyfta fram dessa, de som redan cyklar i vardagen. För de är många. Riktigt många. De är förmodligen de bästa ambassadörerna för vardagscykling. Om intresseorganisationer och myndigheter skulle ta fasta på det skulle de komma en bra bit på väg mot att öka cyklingen.